Idas nappisar

Har ju glömt att berätta att Ida slutat med sina nappar! Min lilla stora tjej. Vare sig jag eller Marcus trodde att det ens var möjligt. Vi har nästan fasat för detta. Helt allvarligt. Ida har pratat om detta ganska länge. Att hon vill ge sina älskade nappar till Tomten. Jaja, har vi tänk. Hon pratar bara. Men när julen närmade sig började vi förstå att det faktiskt var så. Hon Ville verkligen.
Eftersom vi hade en planerad utgång på juldagen kände vi att det inte skulle vara så snällt mot farmor och farfar att ha barnen över natten och hon inte skulle ha sina nappar. Vi visste ju inte då hur bra det skulle gå. Vi ville inte heller förstöra julafton om det skulle bli galet. Därför sa vi att Tomten har så mycket att göra på julafton, alla barn han måste hinna träffa. Sen är han jättetröt dagen efter och behöver vila. Så två dagar efter jul skulle han komma och hämta dom. Det tyckte hon lät jättebra. Så. På annandan kom han och Ida var helt salig. Hon hade slagit in alla sina nappar så fint och omsorgsfullt. Hon var mycket noga med att det skulle vara ett rosa paket. Gullunge!

Och hur gick det då? Jättebra! Hur bra som helst.Vilken duktig tjej! Frågade inte efter dom mer än någon gång. Dock hade hon några "utbrott" i några dagar, som hon ibland kan ha. Efter frågade vi henne vad vi kunde göra. Hur ska mamma och jag hjälpa dig sa Macke. Då sa hon: Ge mig mina nappisar.. Då högg det i mitt hjärta kan jag säga. För jag vet, hur mycket hon faktiskt saknade dom. Hon Älskade verkligen sina nappisar. Och då menar jag Ä L S K A R! Varje napp betydde något för henne. Det låter ju nästan lite sjukt. Men de gjorde verkligen det.

Vi brukade köra blindtest på henne ibland. Då fick hon blunda, (såklart- blindtest haha)och så fick hon en napp i munnen. Och nästan varje gång, kunde hon säga vilken det var. Och det var samma märke men bara olika färger. Ändå kunde hon säga ex "den röda med rådjuret på" eller "den gröna med apan" Heelt otroligt!

Så. Jag är så stolt över henne!! Mammas lilla stora tjej <3