tisdag 30 mars 2010

VÅR!

Natten har som vanligt varit kanon! Han åt vid 03 och sen igen vid 06, jag ammar när jag ligger ner på natten så jag fortsätter bara att sova nästan. När han är klar får han ligga i sin vagga igen..
Idag är Ida på dagis, jag tror hon behövde träffa sina kompisar igen :-) Mackan åkte precis ner till gymmet så jag och lilleman ska snart göra oss iordning för att gå en promenad. Planen är att möta upp Marcus för att uträtta lite ärenden på stan. Vädret är ju dessutom heelt fantastiskt nu!
Känns så skönt att ha fått en liten vårbebis. Tänk om vi skulle haft i november som Ida föddes i, med all denna jä**a snö som varit. Hade ju inte kunnat ta oss fram med vagnen nästan..

Nej nu ska Viggo få lite mat sen blir det promenix :-)
Jag har haft turen att gå ner i vikt ganska snabbt denna gången också, men än så finns det att ta av, så nu jäklar ska vi snart börja bränna ;-)

Puss

lördag 27 mars 2010

Lilleman!

Måste ju bara skryta lite också.. Hade det varit vårt första barn hade vi kanske inte reagerat, men nu när vi varit med en gång innan och kan jämföra så är denna lille pojk så "snäll". Nu var såklart Ida också en helt underbar liten bebis, men jag skulle ju ljuga om jag sa att hon var lätt att ha att göra med. När hon var en vecka kom Koliken och det var något av det tuffaste jag gått igenom.
Vi satt och läste det jag skrivit under den tiden igår och det var riktigt fruktansvärt.. Alla känslor och allt man gick igenom då infann sig ganska snabbt. Att man som mamma kände sig så värdelös och misslyckad.. Det är inget man önskar någon!!

Så nu till lilleman. Han bara äter, bajsar och sover.. Idag ringde jag tom till BB bara för att höra om detta var okej :-/ Eftersom vi som sagt inte är vana vid detta var vi oroliga att något kanske kunde vara fel, kan det vara såhär bra? Hon sa att sålänge han äter, kissar och bajsar så är det bara fint. Hon sa att det var bara att gratulera :-) TACK sa jag, och jäklar vad jag ska njuta!

Sen till Ida igen. Stoltare storasyster får man leta efter! Hon kan inte sluta pussa på honom och det bästa hon vet är att få hjälpa till. Fy fan! Har jag sagt att jag är världens lyckligaste!! :-)

När Viggo kom till världen!

Hela söndagen gick jag runt och hade värkar, de var ganska regelbundna men tyvärr inte så starka. Gick och hoppades på att ha mer ont, jag ville så himla gärna att det skulle vara igång! När klockan var runt 15 åkte vi till M föräldrar och där tyckte jag att värkarna tilltog, ringde därför till förlossningen för att höra vad dom tyckte. Jag hade Rosas ord i bakhuvudet hela tiden, att andra gången kunde det gå riktigt fort!
De tyckte att jag kunde avvakta lite, dom hade dessutom väldigt mycket att göra, de hade börjat få säga till folk att de fick att åka till andra sjukhus. (dock inte till oss som bodde i Uddevalla och trollhättan som tur var)

Vi lämnade I hos farmor o farfar och åkte hem och åt lite mat. När klockan var 17,30 kände jag att nu kan det fasen inte vara långt kvar, värkarna var riktigt starka!
Vi bestämde oss för att åka in, det värsta som skulle kunna hända var att de skulle skicka hem oss, och det kunde det ju vara värt med tanke på att föda i bilen inte kändes aktuellt..

Vi kom in 18 och då var jag öppen 4 cm. Fick ett eget rum och började med att bada. Det gjorde jag sist gång och det tyckte jag var så himla skönt. Jag låg i badet i nästan en timme men eftersom jag inte kunde ha på mig en (kommer inte ihåg vad det heter, sån som gör att man ser när värkarna kommer) Jag hade lustgasen i kanske två värkar, sen kräktes jag av den och bestämde mig för att jag skulle lägga mig i sängen istället.. Jag hatar verkligen att spy! Nu såhär i efterhand kanske det hade varit bättre, än att välja bort den helt och hållet, det gjorde ju trots allt vääldigt ont!

När jag frågade om de smärtstillande jag tidigare tackat nej till tyckte hon att jag klarade mig så bra utan och om jag kände att det kunde gå bra ändå var det bra om jag lät bli. Det skulle gå fortare och vara mer effektivt. Det tyckte jag kändes okej, fort och effektivt lät bra :-)
Jag hade lovat mig själv att jag skulle aldrig säga att "Nu vill jag inte mer" eller "Jag klarar inte mer" men det gjorde verkligen sååå jäkla ont! Jag kan inte minnas att det gjorde så ont sist. Vilket ioförsig är tur, att man glömmer ganska snabbt menar jag.. Jag hann nog bara ligga där i ca 1-1 1/2 timme innan lilla Viggo kom till världen! Även om jag självklart var världens lyckligaste just då så kände jag mig ganska tom... jag hade ju haft så jäkla ont och nu var det äntligen över.. Det jag kände just då var nog lättnad. Men han var såå fin! Och en liten kille :-) Självklart hade jag varit minst lika glad och lycklig om det hade varit en liten tjej, bara det var friskt! Men jag ska inte sticka under stolen med att jag hemskt gärna ville ha en liten kille..

Nu såhär nästan en vecka senare, när man hunnit smälta allt, känns det så underbart att få ha varit med om allt detta! Visst, jag sa innan förlossningen att inför den kändes den "spännande och mysig" och det kanske var lite fel ord, men ändå, måste jag säga, att det var nästan så... Jag hoppas att alla nån gång får vara med om detta fantastiska! För det är det verkligen.. Helt underbart till och med!
Nu är vi verkligen en riktig liten familj, jag, min Älskade och våra två underbara barn, Ida och Viggo! All min Kärlek!!

Lite snabbt...

Ja, var ska man börja??!
Söndagen den 21 mars bestämde sig äntligen våran lille kille för att komma ut..Som vi längtat! Han vägde 3985 och var 53 cm lång.

Allt gick verkligen jättebra och väldigt snabbt. Har inte tid riktigt nu men hoppas att jag har det lite senare för att berätta hur allt gick till, kan tänka mig att du L kanske är lite intresserad, med tanke på att det snart är din tur :-)

Nu ska jag gå och lukta på lilleman! Han luktar ju bara såå gott!!

Puss så länge!

lördag 20 mars 2010

Lördag!

Sitter här vid datorn igen och funderar på att man kanske skulle ta och göra sig iordning.. Mamma sov som sagt här inatt, mysigt men "onödigt" inte ens en liten sammandragning :-/ Jaja, den kommer väl när den är färdig, nu är det i alla fall inte så långt kvar. Har ju ändå varit gravid i 9 månader, så i det stora hela pratar vi ju om "en piss i Mississippi" (Jag vet, stavas säker inte så men ni fattar nog vad jag menar ;-)

Jag kunde inte hålla mig igår, köpte en liten mössa som en ev liten kille ska ha :-)
Det är 30 dagars öppet köp, så är det en liten flicka i magen får den lämnas tillbaka, ska väl ändå inte gå över en månad ;-) Det är faktiskt det enda som jag har köpt, allt det andra har man ju,(inte för att en mössa var viktig..men den var ju så fiiin) inte pojkkläder då men det får man ju ta sen i så fall, det blir mog inga problem :-) Har ju i alla fall ett "startkitt" med småsmå kläder, i unisex, det funkar det första..

Nej nu ska jag nog gå upp och försöka göra mig lite snygg.. M och I är på gymping och när de kommer tillbaka och har duschat tänkte vi åka till Överby, I behöver nya skor.. Hoppas ju att våren kanske är påväg :-)
Skriver säkert här sen och meddelar vad det bidde..
Puss

fredag 19 mars 2010

Haha!

Haha, ja så här kommer det nog att vara, om jag känner mig själv rätt. Jag skriver x antal inlägg nu såhär i början...typ flera varje dag, men om bara några dagar..finns den inte mer ;-)
Kan ju vara så också att den där lilla tiden man har över om ett tag, vill man inte ska gå till att sitta vid dattan. Utan till att SOVA :-)

Nu är i alla fall mor, far och bror här..M jobbar dygn. Vi ska mysa och äta pizza :-)
Sen ska mamma sova här. Jag har sagt att hon inte behöver, tror verkligen inte att det kommer att hända något här inatt inte..Men hon ville gärna, och det känns faktiskt väldigt skönt. Man vet ju aldrig :-)

Nej nu kom visst pirran :-)
Puss puss

En till...

Nu kan jag inte sluta..men om du är på dåligt humör nån gång, kika då på denna underbara kille! Han e ju bara såå härlig!

Titta och njut!

Måste ju bara visa detta underbara klippet:-)


Bf+3

Jaha, idag är det bf+3.. Jag och M pratade om att det faktiskt började kännas lite konstigt.. Att vi faktiskt snart ska ha en liten skrutt till. Vi har längtat så mycket så länge nu och nu när det verkligen börjar närma sig, så känns det som sagt lite konstigt. Man fattar det liksom inte...
Tänk att man går här och VILL ha ont. När det kommer en ganska stark sammandragning så hoppas man bara att det ska börja göra ondare, knäppt.. När jag tänker på förlossningen så känns det än så länge väldigt spännande och mysigt. Mysigt är kanske fel ord men det här med att inte riktigt veta, ringa till fl och bestämma sig för att åka dit, och såklart att få hålla vårt lilla underverk i våra armar. Åh fy fasen vad jag längtar nu!!

Premiär!

Hejsan på er!
Jag har alltid sagt att blogga är verkligen inte min grej.. Känns jättekonstigt att "lämna ut sig". Nästan som att skriva dagbok ju...

Men nu har jag i alla fall bestämt mig för att börja skriva lite, mest för min egen skull, sen om någon vill kika in ibland får väl det också vara okej ;-)men som sagt, bara kul att skriva ner sina tankar om allt som just nu snurrar runt i mitt huvud.. och då mest tankar kring Lillskrutten Kram!