Lilleman!

Måste ju bara skryta lite också.. Hade det varit vårt första barn hade vi kanske inte reagerat, men nu när vi varit med en gång innan och kan jämföra så är denna lille pojk så "snäll". Nu var såklart Ida också en helt underbar liten bebis, men jag skulle ju ljuga om jag sa att hon var lätt att ha att göra med. När hon var en vecka kom Koliken och det var något av det tuffaste jag gått igenom.
Vi satt och läste det jag skrivit under den tiden igår och det var riktigt fruktansvärt.. Alla känslor och allt man gick igenom då infann sig ganska snabbt. Att man som mamma kände sig så värdelös och misslyckad.. Det är inget man önskar någon!!

Så nu till lilleman. Han bara äter, bajsar och sover.. Idag ringde jag tom till BB bara för att höra om detta var okej :-/ Eftersom vi som sagt inte är vana vid detta var vi oroliga att något kanske kunde vara fel, kan det vara såhär bra? Hon sa att sålänge han äter, kissar och bajsar så är det bara fint. Hon sa att det var bara att gratulera :-) TACK sa jag, och jäklar vad jag ska njuta!

Sen till Ida igen. Stoltare storasyster får man leta efter! Hon kan inte sluta pussa på honom och det bästa hon vet är att få hjälpa till. Fy fan! Har jag sagt att jag är världens lyckligaste!! :-)